Idag har jag promenerat hem i snöstorm och inte halkat på hela vägen hem.
Dock så tog det ungefär 45 minuter att promenera en väg som egentligen tar 20. Men jag vann över halkan, den här gången..
Jag minns en gång för längesedan när jag gick i 7an (nästan 9år sedan, oj vad tiden går fort när man har rolig! .. eller!?)

Anywhore.. När jag gick i 7an! Då hade jag en pojkvän och det var ungefär samma väder ute då som det är just idag; Det har regnat i flera dagar och just idag bestämde det sig för att frysa på och börja snöa istället, vilket resulterar isfläckar deluxe som är så hala så att du antingen sträcker eller ännu värre bryter knän när du halkar!!
Jag skulle möta denna stackar gosse som det finns en hel oändlighet med historier om men mer om honom någon annan gång!

Jag gick min vanliga väg och tänkte "HAH! jag har inte halkat på hela vintern" och just exakt då så kliver jag på den halaste fläcken som existerat på evigheternas evighet och halkar så pass extremt (jag gick fort kan jag berätta) så att jag låg raklång i luften, JAG LOVAR, och landar på rygg..
Jag ligger kvar och känner om jag fortfarande lever och tänker att det var tur att han inte såg och just som jag har rest mig upp så kommer han promenixandes runt ett hörn.
"Score", tänkte jag.

Vart ville jag komma med det här?
Det har jag ingen aning om, det var bara någonting som jag kom att tänka på.
Och att just den där anledningen är att jag aldrig, aldrig, never, aldrig tänkter "hah, jag har aldrig/inte gjort/varit med om"-tankar.
För det är då det händer.



Nèa 2010